OM Åke Axelsson

Åke Axelsson (f. 1932) har byggt och format drygt 200 stolsmodeller under sina 60 yrkesår som inredningsarkitekt, från 1957 tills idag. Hans viktigaste insats har fokuserat på offentlig miljö, rum där vi alla kan mötas: bibliotek, restauranger, medborgarhus, kyrkor, museer, caféer. Miljöerna ledde ofta till möbler, som sedan gick i produktion. Hans fokus är socialt; att gestalta det bästa tänkbara för oss alla. 

Åke växte upp med sju syskon på ett hemman i södra Småland under 1930-40-talen. Självhushållet krävde att det mesta måste göras för hand. Överlevnaden satt i händerna och materialen. ”Gör det själv” var en lärdom som kom att prägla Åkes yrkesbana. Han är ingen möbelritare. När en ny möbel ska utvecklas går han till sin verkstad och snickrar sig fram till en fungerande lösning, en prototyp, en sittbar skiss. Redan i folkskolan såg hans lärare att Åke ”hade nåt i nyporna” och uppmuntrade snickarbegåvningen. Hans första möbel är ett litet skåp han byggde som 12-åring. Det hänger på väggen hemma hos Åke. Efter lokala snickarkurser lämnade han hemmet som 15-åring för att utbildas till möbelsnickare i Visby 1947-51. Eleverna fick så småningom bygga möbler åt Carl Malmsten, möbler som såldes i Malmstenbutiken på Sveavägen i Stockholm. Åke arbetade senare som gesäll i München och i Östervåla, men önskade sig snart något mera i livet än att arbeta i möbelsnickeriernas rätt torftiga miljö. 

Han sökte till Konstfack och utbildades till inredningsarkitekt under fem år 1952-57. ”Det var som att komma in i en helt ny värld.” Huvudläraren Carl-Axel Acking var arkitekt och möbelformgivare och förberedde sina elever för viktiga uppgifter i det växande folkhemmet. Samlingssalar, Folkets hus, skolor, medborgarhus, det fanns hur mycket arbete som helst. Möbelsnickaren Åke Axelsson blev samhällsbyggare.

Under några år på 1960-talet drev Åke inredningsbyrå tillsammans med arkitekten Erik Karlström och utförde bland annat inredningen på det Kasper Salin-prisade Medborgarhuset i Örebro, ritat av Erik och Tore Ahlsén. 1963 deltog Åke i en tävling för att rädda den hotade rödboken i Skåne. Han deltog med stolen S-217 som sattes i produktion av Gärsnäs och kom att tillverkas i flera säljande varianter ända till idag. 1967 hade Åke tröttnat på de allt större inredningsuppdragen, ”Jag ville inte vara chef”, och startade istället sin första verkstad i Vaxholm. Han debuterade på utställningslokalen Hantverket 1968 med en uppmärksammad kollektion som kom att fungera som en idébank till flera av hans framtida möbler. Verkstadsdrömmen var alltför romantisk, försäljningen över disk blev för blygsam för att kunna försörja hans familj. Åke vände tillbaka mot stora inredningsjobb, bland annat Riksdagen, under arkitekten Peter Celsing. Under sjuttiotalet var Åke också lärare på Konstfack. Han ägnade sig också åt studier av historiska möbler, en grundforskning med möbelsnickarens blick och kunskap, inte konsthistorikerns. Hur var de gamla egyptiska och grekiska möblerna konstruerade? Vad kunde de lära samtiden?  

Under åttiotalet arbetade Åke Axelsson med stora inredningsuppdrag, tex. Handelshögskolan och Riksdagen, Journalisternas hus, kulturhuset och biblioteket i Leksand, Svenska institutet i Rom och restaurang Den Gyldene Freden. 1984 byggde han en ny verkstad och bostad i Engarn, en miljö som växte med åren. Han var inte riktigt i fas med tidens trend med möbler som konstverk, utan skapade, nästan som i protest, enkla möbler i plywood. Han studerade också modernismens möbeltyper, stolarna från Bauhaus och De Stijl, ett spår som är lika viktigt för honom som de antika möblernas tidlöshet och den malmstenska snickartraditionen. 

Mot slutet av decenniet längtade Åke efter egen produktion. Han startade, tillsammans med sin dotter Anna och hennes man Dag, Galleri Stolen 1988 som producerade Åkes möbler, mest för den offentliga marknaden, men även för privatkunder. Ett par år senare köpte han en konkursdrabbad fabrik i småländska Skirö, för att motarbeta de mindre möbelfabrikernas nedgång och död. Åkes egen produktion förlängde den fabrikens liv med 17 år. Stora inredningsuppdrag under 1990-talet var Riksdagsbiblioteket i Stockholm, Karlskrona Läsesällskap, Konstakademien, Grafikens Hus, Marinmuseet i Karlskrona, restauranger och bibliotek, Kungens jubileumsrum. Baltic Centre for Contemporary Art i Gateshead i norra England var ett jättelikt inredningsuppdrag i rå, industriell anda. 

2003 kunde Galleri Stolen köpa den då krisande möbelfabriken Gärsnäs. Under några arbetsamma år och med nya stolar av Åke, kom företaget på fötter igen. Idag är Gärsnäs ett av landets mest nyfikna och framgångsrika möbelföretag, med samarbeten med flera yngre möbelformgivare, bland andra David Ericson, Färg & Blanche, TAF, Nina Jobs och Pierre Sindre. 

Trots att Åke Axelsson nådde pensionsåldern arbetade han oförtrutet vidare. Viktiga offentliga uppdrag under 00-talet var Stadsmuseets entré och café, restaurangen i Historiska museet, stolar till Vreta klosterkyrka och St. Tomaskyrkan i Vällingby. Åke ritade butiken på Sven-Harrys Konsthall i Stockholm och lokaler på Konstakademien. Han skapade under flera år miljöer på Värmlands museum i Karlstad, samt utvecklade 400 pergamentklädda, unika stolar till Fredrikskyrkan i Karlskrona. 

Under 2017 byggdes en ny, friliggande verkstad intill boningshuset i Engarn. Nya maskiner köptes. Vid sidan av prototyputveckling startade Åke också en produktion av bruksmöbler, för att visa att också småskaligt tillverkade möbler kan ha en plats på marknaden. I miljökrisens måste möbelbranschen i stort förändra sitt fokus, bli cirkulär och miljöklok. Åkes verkstad fungerar som en inspirerande förebild.